♡Bloggen om allt eller inget♡

För många är det en helt vanlig tisdag, en ny vanlig vecka som börjat.
Att livet kan se så annorlunda ut för alla minut för minut.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja bearbeta detta.

Den senaste veckan har varit så intensiv med mycket information, skratt, gråt och sorg.

Beslut som varit tvunget att tas på mindre än 24 timmar, hur vet man att det blev rätt?

Finns det nått rätt eller fel i en sån här situation? Är detta en situation?

Att behöva gå igenom något så hemskt önskar jag verkligen INGEN!

Livet är inte rättvist nånstans och livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Även om chanserna och möjligheterna var små önskar jag så innerligt att det fanns något jag kunde göra.

Det känns inte okej att behöva bära med sig något sånt här resten av livet.

Hur kommer man vidare? Kommer man vidare? Hur länge får man sörja?

Om du bara kunde veta hur otroligt ledsen jag är för att det blev såhär.
Du kommer föralltid ha din plats i mitt hjärta och jag älskar dig obeskrivligt mycket!

Att jag fick hålla dig i min famn och se på dig hur fantastiskt perfekt du blev gjorde mig så stolt som DIN mamma!

Jag vet att du har det bättre nu, är frisk och får må bra, men vi saknar dig så oerhört mycket även att jag vet att vi en dag kommer få vara tillsammans igen.

Vi ses i Nangijala min älskade son!

Du är ALDRIG bortglömd och ALLTID älskad!