♡Bloggen om allt eller inget♡

Är det meningen att man ska göra saker som man vet är fel för att verkligen fatta att det inte är rätt?

Vad gör man med det dåliga samvetet sen? 

Är det okej att bli arg och frusterad när man inte tycker att något känns bra?

Är det okej att verkligen sakna någon/något även att man vet att man mår bättre utan den/det?

Och om man då mår bättre utan den/det, varför saknar man då detta? 
Är det säkert att man mår bättre utan? 

Är det okej att visa känslor och är det okej att visa sig svag?

Måste man verkligen nå botten ibland för att kunna bli starkare?

Jag blundar och önskar att man kunde få så mycket saker ogjort.!
Dom säger att man måste göra misstag för att förstå att det är fel. 

Men om man redan visste om det innan då.? Varför gör man det.?

Ibland får jag sån hemsk känsla i kroppen som verkligen inte går att förklara.

Men när den känslan kommer så vill jag bara ställa mig på ett berg och skrika!!

Hur ska man kunna bearbeta allt som händer omkring en? 

Jag är ganska duktig på att samla tankar och känslor men sen när ja väl står där så får jag inte fram dom rätta orden. Det går verkligen inte. Slutar bara med att orden som kommer ur munnen är: Nae men de är bara lite mycket nu... Ja ni vet....

Vet jag ens själv vad det är jag känner.? Hat, ilska, glädje, sorg... 

Om man fick spola tillbaka tiden, vad skulle man ändra på.? 

Jag försöker säga till mig själv att allt sker av en anledning, allt man gör, inte gör, säger osv.

Idag har jag tänkt mycket på karma. Kommer allt slå tillbaka på mig sen för allt illa jag gjort?

Jag är besviken på mig själv... Ska de va så? 

Varför ser inte du mig på samma sätt som du gjorde då..?

Varför ser inte jag dig på samma sätt som jag gjorde då..?

 

Min blogg, min skrift!   One life, one chance!