Onsdag den 16:e Maj 2012

Jag vet ingenting. Eller vet jag det? Jag känner mig utochin just nu.
Vet inte om det är för att ja är sjuk och grubblar på säkert helt onödiga tankar.
Men ändå så är dom här och jag kan inte komma på varför...
varför har jag den här magkänslan som jag inte kan beskriva hur den känns eller varför..
Jag behöver inte undra över nått, jag mår bra och har det bra. Eller..??
Jag vet inte alltså, jag bara undrar och undrar hela tiden men kommer inte fram till något.
Jag har min egna lägenhet som jag trivs i, jag har mitt jobb som jag dessutom fick förlängt på.
Jag har min familj som alltid kommer finnas hos mig oavsett vad ja gör i livet.
Och jag har Kimm som gör mig lycklig och får mig att må jävligt bra.
Men mina vänner då? Nu när ja ska skriva om dom så blir jag tveksam, jag vill inte tveka.
Jag vet vart jag har några av er men ni andra då? varför tvekar ja om er?
Finns det någon anledning till varör ja gör det? De måste de ju göra annars skulle ja inte tveka.
"Mig kan du alltid komma till om du vill prata och mig kan du alltid lita på"
Njaa de känns inte så.
Men varför skulle en riktig vän säga så och inte mena det? För att det låter bra? För att man menar det?
Måste ja be mina vänner övertyga mig om deras tillit? Om jag tvekar?
Min blogg, min skrift!
image description

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Din blogg:

Din åsikt:

Trackback
RSS 2.0