Lördag den 11:e Juli 2009
Det finns så mycket man vill göra med sitt liv. Men man känner att tiden inte räcker till.
Man har så mycket mål som man vill komma fram till men man känner att armarna är för korta.
Att ha ett jobb och veta att man får in pengar 1 gång varje månad är helt underbart.
Att veta att man har så mycket vänner och en familj som bryr sig om en är en otrolig känsla.
Man har sina närmaste vänner som man vet att man verkligen kan prata om allt utan att det kommer vidare.
Att man mår bra även när man vet att man lever med en dödlig sjukdom och veta att det finns saker som kan hjälpa en är också jävligt skönt å veta.
Men ändå så har man den här känslan i kroppen hela tiden att det är nåt som saknas.
Man funderar på vad det kan va men man kommer inte fram till nåt.
Om man bara kunde få den här bekräftelsen om vad det är som rör runt i huvudet på en hela tiden.
Alla har vi våra dåliga dagar och det hör till. Man kan inte alltid ha ett leende på läpparna.
Och när man inte har det för stunden så blir man frågad om man sur eller om nåt har hänt.
Man kommer in till sin egna lilla värld ibland då man tänker på saker som verkligen ingen vet om.
När man sitter helt tyst bland folk och bara tänker. Man kopplar bort allt runt omkring.
Saker som man inte ens vågar säga till sin absolut närmaste vän kommer upp i huvudet.
Man vill berätta men orden kommer aldrig komma fram.
Vi har alla även saker som man gjort som man ångrar som faaan, som önskar att det aldrig hänt.
Jag själv har väldigt många saker som jag ångrar och saker som jag försöker tränga bort men kommer tillbaka så svårt man är i den där svackan då man är "sur eller om nåt har hänt".
Varför känner man sig så obekväm och att man inte duger.?
Jag har saker i mitt huvud som jag tänker på rätt ofta som ingen vet om.
Jag är även den personen som inte kan prata med sina föräldrar om sina problem.
Nae, nu räcker det för idag.!
Peace EliN
Man har så mycket mål som man vill komma fram till men man känner att armarna är för korta.
Att ha ett jobb och veta att man får in pengar 1 gång varje månad är helt underbart.
Att veta att man har så mycket vänner och en familj som bryr sig om en är en otrolig känsla.
Man har sina närmaste vänner som man vet att man verkligen kan prata om allt utan att det kommer vidare.
Att man mår bra även när man vet att man lever med en dödlig sjukdom och veta att det finns saker som kan hjälpa en är också jävligt skönt å veta.
Men ändå så har man den här känslan i kroppen hela tiden att det är nåt som saknas.
Man funderar på vad det kan va men man kommer inte fram till nåt.
Om man bara kunde få den här bekräftelsen om vad det är som rör runt i huvudet på en hela tiden.
Alla har vi våra dåliga dagar och det hör till. Man kan inte alltid ha ett leende på läpparna.
Och när man inte har det för stunden så blir man frågad om man sur eller om nåt har hänt.
Man kommer in till sin egna lilla värld ibland då man tänker på saker som verkligen ingen vet om.
När man sitter helt tyst bland folk och bara tänker. Man kopplar bort allt runt omkring.
Saker som man inte ens vågar säga till sin absolut närmaste vän kommer upp i huvudet.
Man vill berätta men orden kommer aldrig komma fram.
Vi har alla även saker som man gjort som man ångrar som faaan, som önskar att det aldrig hänt.
Jag själv har väldigt många saker som jag ångrar och saker som jag försöker tränga bort men kommer tillbaka så svårt man är i den där svackan då man är "sur eller om nåt har hänt".
Varför känner man sig så obekväm och att man inte duger.?
Jag har saker i mitt huvud som jag tänker på rätt ofta som ingen vet om.
Jag är även den personen som inte kan prata med sina föräldrar om sina problem.
Nae, nu räcker det för idag.!
Peace EliN
Kommentarer
Trackback
