♡Bloggen om allt eller inget♡

Mina ögon svider och ilskan jag har i kroppen kan jag inte kontrollera.  

Jag orkar knappt bära mig själv men jag måste.  Min fina Ebba behöver sin mamma och jag behöver henne. 

Det är tack vare henne jag går upp på morgonen även om jag hellre sovit tills den största smärtan försvunnit. 

Att försöka hitta en vardag och sätta ett leende på läpparna är svårt i all sorg. 

Jag känner mig så arg på alla och försvinner i tankar. 

Jag har alltid varit så stark och aldrig låtit någon trampa på mig men nu känns det som jag fått en sån fet känga som jämnat mig med backen.

Jag vill bara kunna gömma mig en stund.

Vet inte hur jag ska kunna tacka er alla för det stöd ni ger men jag hoppas ni vet att vi är oerhört tacksamma för det!

Ta hand om varann.

Min blogg, min skrift.!