Torsdag den 5:e april 2012
Detta inlägg ska handla om min stolthet!
Jag är stolt att va den person ja va när jag gick i skolan. Både i mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet.
Att ja valde att va stark i mitt psyke och inte låta någon människa trycka ner mig och få mig må dåligt.
Sen när jag fick min sjukdom i 4:e klass så hade jag inget annat val än bli stark som människa. Det vart en jävla omställning och man visste inte hur man skulle klara av det utan bara valde att göra det. Många av mina nära och kära säger att hade jag inte fått min sjukdom hade jag inte vart den jag är idag.
Sjukdomen "passar" inte alla.
Jag va rädd att jag skulle bli "bortglömd" men istället blev jag respekterad och människor såg upp till mig och visade hänsyn.
Och jag har lärt mig med åren att diabetes är inget man ska hålla gömt utan låta människor se så dom kan hjälpa om det skulle behövas.
För några år sedan ville jag inte ta mina sprutor öppet för alla för jag ville inte folk skulle se mig. Men nu tar jag det framför vem som helst och ser det som en fördel om folk ser.
Visst jag har mina dagar då jag inte önskar något annat än att få vara som alla andra. Men sen går det över och då tänker ja: Min diabetes gör mig unik och speciell därför är jag STOLT diabetesägare!
Min blogg, min skrift!
