♡Bloggen om allt eller inget♡

Kom precis hem till Älsko. Ska fixa lite och sen se DH med chips och dip å Cola=)
Var på Sjukhuset idag och kolla HbA1c och det var 7,3 det går neråt och neråt för varje gång ja är där nu så det känns jätte skönt faktiskt. Nu slipper man må dåligt hela tiden, min sjuksköterska sa det att ja ser mycket piggare ut nu och att ja verkar må bra, och de gör jag ju också. Tror ja iaf..? De känns så.
Ja har tänkt på en sak.
Jag har levt med diabetes i snart 8 år och det känns fortfarande som om jag inte är van vid det. För jag hatar att känna mig sjuk, jag hatar att varenda jävla dag så måste ja ta sprutor, få en ful bulle på magen, ta ständiga kontroller, äta rätt göra dittan och dattan. Det har ja gjort konstant i 8 år men varför känner ja mig fortfarande som en sjuk person..? Joo för att jag är en människa som har insjunknat i en sjukdom som jag kommer få leva med resten av mitt liv. Det syns inte på utsidan på mig, men ja kan lova att det känns så jävla hårt inne i mig att ja är inte en frisk människa att ja måste leva på rutiner och regler för att ja ska kunna leva över huvudtaget. Det skrämmer mig något så sjukt mkt att ja lever med en dödlig sjukdom. Jag ska inte göra det. Jag vill leva ett vanligt liv som mina vänner och familj gör. Varför får jag inte det..?
Varje dag när jag går upp ur min säng är min första tanke FRUKOST OCH INSULIN!
Jag känner mig som en hamster i en bur. Jag är låst med mig själv resten av mitt liv. Med mina sprutor mina blodsockerapparater, mitt druvsocker å allt.!
Jag har nog aldrig tänkt såhär innan men nu slog det bara till i huvudet på mig.
Jag vill kunna sova hur länge ja vill, va uppe i 3 dygn om ja vill, äta vad ja vill, fetmat godis dricka hur mkt läsk å alkohol ja vill... (gör ju lite av det endå) men jag kan inte inse för mig själv att diabetes är en så farlig sjukdom. Många tänker ju, Nae men vadå..? Några sprutor om dagen va gör de..? Även dom som inte har diabetes och inte förstår hur jävla illa de är.  Ja vill också kunna tänka så.
Fan ja mår dåligt när ja tänker på allt. Varför skulle just ja få diabetes..? Mamma fick ju fan 3 kids innan mig.
Jag känner mig annorlunda, de gör jag. Är jag annorlunda..? 
Jag har 1 önskan i livet, och det är att jag blir av med min diabetes, men det kommer aldrig hända. Jag vill inte sitta och ta sprutor vid matbordet när jag är 32. Åååh ja får lite smått panik.
Allting är så omvänt med diabetes. Har man dåliga värden får man inte äta eller dricka det, man får inte köra bil, syn lever benen i kroppen å allt försämras mkt fortare än på en vanlig människa. Varför ska jag vara den där "speciella" människan som alla måste ha koll på så inget händer...? Jag tycker synd om mina vänner och familj som måste "Ta hand om mig" Jag vill inte att ni ska bli medlidande för jag är sjuk.
Men jag heller inte tacka er nog för hur mkt ni betyder för mig för att ni hjälper och försöker förstå mig hur jag igentligen mår.
Tack för att mina vänner och min familj har hjälpt mig jag kan inte tacka er nog, jag kan verkligen inte göra det.
Jag blir nästan lite ledsen i ögat nu.
Dom här snart åtta åren har varit så sjukt jobbiga för mig. Jag har velat ge upp flera gånger, men jag vet att jag är stark och jag kan klara detta. Har jag klarat 8 år så klarar jag nog många år till.
Nae jag behöver en varm dusch nu. Ha de bra gott fölk så hörs vi!

Kimm Johansson Jag Älskar Dej!<3          Älskar även mina vänner och min familj!

Peace Out Lenn!!!!!!!!!             Check!!!!!!!!!!!